Imorgon har det passerat lite mer än 10 år sen jag lämnade 3 år av "studier", vänner, tillvaro och en liten del av mig själv i Vänersborg. Imorgon återvänder jag.
Mina förväntningar är oklara. Jag vet inte riktigt vad jag ska få uppleva och kanske återuppleva.
16 år gammal packade jag mina 3 flyttkartonger, lådor med saker som då var viktiga för mig. Samt en stor väska med kläder. Mamma lät mig åka. 35 mil.
35 mil från trygghet, vänner familj och allt jag visste fanns. Idag med facit i hand och 10 års perspektiv så känner jag att det var nyttigt. Men kanske inte det som var allra bäst.
3 år att ensam ansvara över är inte kanske vad man klarar av fullt ut som 16-19 åring. Många resor hem blev det. Många tårar fälldes och många självförtroende törnar åkte man på.
Jag var fast besluten över att hem skulle jag oavsett vad det innebar. För när man som tonåring lever i en tillvaro utan vuxna, så har man inte en vuxens perspektiv. Man gör saker man ångrar utan att reflektera, man lever i en omogen och kortsiktig värld.
Imorgon åker jag tillbaka till 2002!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar