En gång i månaden svämmar jag över av känslor.
Jag känner minsta skillnad, som en trottoarkant är det hela tiden.
Oavsett vilken känsla som stormar så resulterar dem oftast i tårar. Både synliga och
dem som finns där längst in. Jag går med fuktiga ögon mestadels av tiden.
Glädje och lyckan bränner nästan för att de känns så starkt, samt att det som är mer
ledsamt känns som en tung sen i magen.
Vissa kallar detta pms. Jag är tacksam många gånger över att känna. Jag är inte likgiltig,
jag är inte iskall. Jag är som en skakad coca cola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar